Det där med kön...
Häromdagen sa t.o.m BVCsköterskan "han" om Lillasyster.
Då hade hon detta på sig:
Jag blir inte sur när någon tar fel på Lillasysters kön. Det är ju liksom det som lite är meningen, det spelar inte så stor roll hur hon är klädd. Jag tycker det är fint o det räcker!:) Men jeans och grönt, är det speciellt killigt?! Hmmm...
Nä, men ärligt så kan man ju undra varför vi är så himla inpräntade med att det allra viktigaste är vilket kön barnen har. Jag ställer också första frågan när någon fått barn: "Blev det en pojke eller flicka?" när någon fått barn. Första frågan... varför är detta m könet är så viktigt?! Måste ju vara så att vi skapar förväntningar på barnet utifrån vad de ha rför kön. Vad skulle vi annars behöva ta reda på det det första vi gör? Jag har fått jättemånga kommentarer om att vi väl tycker det r roligt med en kille o en tjej. "ja, det är det väl brukar jag bara svara (orkar faktiskt inte ta nån genusdiskussion med tanterna på affären). De är BARN, varför kan de inte bara få vara det på SITT vis utan en massa förväntningar utifrån om de är flicka eller pojke?!
Skulle ju aldrig själv gå så långt som de här föräldrarna, men tanken är spännande!
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/pojke-eller-flicka-det-sager-vi-inte_2559041.svd
Återigen måste jag referera till Lady Dahmer som skriver mycket tänkvärt om just genus o kön:
Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Läs mer på hennes blogg: http://ladydahmer.se/category/feminism.html
Avslutningsvis så blir jag faktiskt lite irriterad på att många kallar detta med genustänk/medvetenhet för "dravel", överdrivet osv. Det är faktiskt våra barns framtid och personligheter som vi skapar genom vårat sätt att förhålla oss!!
Då hade hon detta på sig:
Jag blir inte sur när någon tar fel på Lillasysters kön. Det är ju liksom det som lite är meningen, det spelar inte så stor roll hur hon är klädd. Jag tycker det är fint o det räcker!:) Men jeans och grönt, är det speciellt killigt?! Hmmm...
Nä, men ärligt så kan man ju undra varför vi är så himla inpräntade med att det allra viktigaste är vilket kön barnen har. Jag ställer också första frågan när någon fått barn: "Blev det en pojke eller flicka?" när någon fått barn. Första frågan... varför är detta m könet är så viktigt?! Måste ju vara så att vi skapar förväntningar på barnet utifrån vad de ha rför kön. Vad skulle vi annars behöva ta reda på det det första vi gör? Jag har fått jättemånga kommentarer om att vi väl tycker det r roligt med en kille o en tjej. "ja, det är det väl brukar jag bara svara (orkar faktiskt inte ta nån genusdiskussion med tanterna på affären). De är BARN, varför kan de inte bara få vara det på SITT vis utan en massa förväntningar utifrån om de är flicka eller pojke?!
Skulle ju aldrig själv gå så långt som de här föräldrarna, men tanken är spännande!
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/pojke-eller-flicka-det-sager-vi-inte_2559041.svd
Återigen måste jag referera till Lady Dahmer som skriver mycket tänkvärt om just genus o kön:
Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Läs mer på hennes blogg: http://ladydahmer.se/category/feminism.html
Avslutningsvis så blir jag faktiskt lite irriterad på att många kallar detta med genustänk/medvetenhet för "dravel", överdrivet osv. Det är faktiskt våra barns framtid och personligheter som vi skapar genom vårat sätt att förhålla oss!!
Kommentarer
Postat av: Pierre
Genus tänket är relativt nytt. Är det inte lite chansartat att uppfostra barn så, innan eventuella följder har rapporterats?
Bara en tanke.
Postat av: Linnéa
Oj vad radikalt att hemlighålla barnets kön! Det tror jag inte är att rekommendera, för det går ju inte att komma i från att vi har två olika kön att relatera till. Och därför tror jag det bara blir konstigt att liksom ignorera detta. Då är det bättre att göra som ni gör, variera färger på kläder osv och visa barnet en större bredd. Sen så är det också viktigt tycker jag att visa att saker som ses som flickiga är lika viktiga och bra som saker som ses som pojkiga. Dvs att det är helt ok och kul och bra med rosa, dockor, osv. Helt klart ett intressant ämne hur som helst!!!!!
Trackback
