Gott & blandat

Vi har tappat bort Lillemans CD med Lotta på bråkmakargatan och jag har lovat att försöka skaffe en ny (för ganska länge sen...). Idag är han lagt sig så kom han upp efter en stund:
- Mamma. Vi har ju inte köpt nån ny Lotta.
- Nä, jag vet. Jag ska se om det finns nån LottaCD till dig i Ullared.
-Ska du springa jättefort då?

Fattade först inte vad han menade. Men efter lite frågor och fler funderingar så kom jag på att han nog var med o tittade på delar av sista avsnittet av "Ullared". Där hade de en tävling där man skulle plocka så många förbestämda varor som möjligt på en viss tid. Så Lilleman trodde nog att bästisen o jag ska SPRINGA runt där med våra kundvagnar i två dagar och handla! ;)

Hittade en sida som säljer second-hand-prylar.
Vill ha en massa!
Skålar, vaser, ljuslyktor och krukor.
Kan man aldrig få för mycket av!
Eller hur? ;)

Kika in du också:
http://www.snyggtigen.se/Default.aspx

...för att jag köper hem saker som jag tycker så mycket om att jag äter upp ALLT på en gång.
Skorpor, salami, smågodis.
Mmmm...
O nu har jag ont i magen... :S
Jag håller dessutom på att bli en soffpotatis.
Så idag har jag o lilleman trotsat duggregnet o gått i en dryg timme.
Riktigt skönt!

"Mamma, jag har tagit en apelsin. Jag måste det, för... annars dör jag."

Jo, det är det faktiskt...
Jag fick julspecialnumret från Allt i hemmet idag.
Inte utan att man blir lite sugen på julstämning ;).

...är guld värt att ha i frysen!
Men jag har faktiskt ingen lust att skära kött idag...
Bara att bita ihop.

Igår, när regnet stod som spö i backen, var jag på bra humör. Pigg och ganska full av energi.
Idag, är solen skiner, är jag så TRÖTT och orkeslös.
Vad gör man?!
Ta sig i kragen, trots brist på energi kanske...

"Mamma. Inte ät mä fingran. Du ä väl ingen bäbis heller. Använd gaffeln!"

Jag kunde inte annat än le;).

Har mer eller mindre lovat Lilleman att vi ska åka o bada i em.
Tyckte det var en jättebra ide´ eftersom jag slutat tidigt och det bara regnar och regnar...
Bara det att när jag väl kom hem så tog all orken och motivationen slut.
Jag har ingen LUST att åka nån stans mer idag.
Hur ska jag nu ta mig ur detta?!
Är det hemskt att dra en vit lögn för sina barn?...

..måste jag ju få lov att känna mig...
Jag har fått ett mycket hedrande förtroende, av inge mindre än min kära mamma.
Håller alla tummar jag har och tror faktiskt att det går vägen!

.. glömde jag på min tacksamhetslista:

Att Lilleman somnar själv på kvällarna (fortfarande!)!!!
Plötsligt har ju vi vuxna ca en timme över, VARJE kväll.
Tid som visserligen oftast slappas framför TVn/datorn.
Men skönt är det i alla fall! :)

"Jag har sett blådjur idag" (rådjur alltså)

"Jag ska åka till lilla brandstationen. Där finns det inga brandbilar. För det har vi diskuterat."

"Så får man ABSOLUT inte göra" (VEM kan han ha hört det ifrån?! ;)

Tänk er att stå i två timmar (!) och se på hur en vilt främmande man har ens barn och en kniv i famnen!
Pojken var i samma ålder som Lilleman och jag rös ända ner till tårna när jag såg på nyheterna om gisslandramat igår:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7938291.ab

Idag, en vanlig tisdag, är jag tacksam för:

Att jag har världens bästa föräldrar som ställer upp i vått och torrt för oss och Lilleman!
Att farbror tog med sig Lilleman hem från förskolan idag, utan att vi ens bett om det!
Att jag har ett bra, utvecklande, roligt och stimulerande jobb som jag älskar!
Att jag har underbara vänner som finns där även om vi inte hörs av på ett tag!
Att Lilleman ger mig så himla många goldkorn i vardagen, varje dag!
Att vi bor nära den vackra och rogivande skogen!
Att solen tittat fram idag och jag har fått vara ute många timmar idag!
Att jag har en massa fantastiska människor, familj och vänner, runtomkring mig!

Hittade en sån här lista på nätet nånstans, tror att det är viktigt att stanna upp ibland och se hur bra man har det. Alla har vi saker att vara tacksamma för!

Man ska inte skrika och gapa, jag vet.
Men ibland tryter tålamodet och jag blir så ARG.
Och så får jag dåligt samvete :(...

Frisk luft, motion och lite sötsaker kan dock rädda den värsta skitdagen:)

Ja, här sitter jag med tända ljus i ett rätt så städat hus och det är nästan lite julaftonskvällskänsla över det hela.
Avslutat en god middag med släkten och så bara.. Hem och lägga lilleman.
LUGN

...är verkligen inte den bästa vill jag lova!
Tänkte skriva detta inlägg på engelska, men insåg att jag var ÄNNU sämre på engelska när jag dessutom måste stava rätt. Så jag gav upp.
Med ett kommande finbesök från "over there" så börjar jag bli smått nervös.
Hemmet kan ju inte se utt som ett råtthål direkt.
Måste dammtorka och röja bort de värsta skrothögarna.
Och engelskan... Skulle verkligen behöva öva!
Får väl prata bara engelska på kvällarna här hemma, resten av veckan;).

Dagens från lilleman:
- Jag tycker inte om såna pussar. (med rejält eftertryck, vill jag lova!)
Ingen ide´ att försöka få gosa idag inte...

Lyckades äntligen fixa till nåt av mina fina löv som jag ärligt stulit lite här och där.
Tyvärr GÅR det inte att fota i mörkret, får se om jag kommer ihåg det nån dag när et är ljust...

Fy så FORT det går att bryta ett positivt mönster...
Efter nästan en månad utan godis och andra sötsaker är jag tillbaks i socker - och mackträsket:(.
P.g.a. segdragen förkylning har jag inte sprungit på en vecka:/.
Får ta nya tag imorgon och hoppas att det går fort att komma tillbaks i goda vanor...

Själva ordet såter ju som det syftar på nån halvtråkig, utdöende tillställning med mest pensionärer, om ni frågar mig.
Men ikväll har vi haft vår allra första byfest här i vår lilla by. I alla fall är det den första sen vi flyttade hit.
Hoppas att det INTE var den sista, för det var en mycket lyckad och trevlig sammankomst.
Uppskattningsvis ca 50 pers (?) från 1- 67 år, eller hur det nu var de sa?:)
Lilleman och jag gick hem bland de första, men är man 2½ år så får man faktiskt balla ur i förtid.
HAN hade visserligen säkerligen kunnat tänka sig att stanna en stund till, men hans mamma tänkte på morgondagen...
Proppmätta, trötta och nöjda kan vi nu gå och lägga oss.
Mycket uppskattat initiativ från de hemliga festfixarna.
Mera sånt behöver vi här "på bygda"! 

Kan inte annat än att tänka att han faktiskt är rätt så klok ibland, våran lilla virvelvind:).

Idag när vi var ute så bad han mig att hålla i kassen som han hade i handen.
- Varför då?
- Jag vill leva.
När jag tog kassen kastade han sig i det hög gräset, sprattlade i armar och ben och sa:
- Jag lever, jag lever.
Han var strålande glad och såg verkligen lycklig ut och njöt av att ligga där och sprattla.

Tänk om vi vuxna också kunde njuta lite mer av nuet, precis som våra kloka barn!!

(Om nån känner igen uttrycket "jag lever, jag lever" så kommer det från Bullerbyn ;)