Mitt namn

Förnamnet är inget jag egentligen gillar speciellt mycket.
Jag har faktiskt en barndomsvän som bytt förnamn.
Man vänjer sig vid det med tiden, även om det kändes lite skumt i början...
Men jag skulle nog inte kunna tänka mig att byta bort mitt.
Det är ju ändå en ganska stor del av mitt "jag".

Efternamnet är taget av pappa o min farbror när jag föddes.
Senare har deras respektive gift till sig namnet.
Min syster har ju också efternamnet och hennes make tog det när de gifte sig.
Här hemma har det varit en låååång diskussion om detta med efternamn.
P.g.a att ingen av oss vill byta och båda ville att barnen skulle ha just VÅRT namn.
När det gäller barnen var jag benhård.
Innan Storebror kom var vi enbart sex personer som hade vårt efternamn.
Våra barn är nulaget de enda i den yngre generationen med namnet.
De enda som kan föra det vidare alltså.
Så efter en del tandagnissel gick maken till slut med på att de skulle få mitt efternamn.
När vi sen skulle gifta oss, så bytte ingen av oss efternamn.
Ingen ide´ att göra nån stor grej av det.
Vi är lika envisa båda två helt enkelt.. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0