Ibland blir det bara sådär pinsamt

Jag är värdelös på att kallprata o inte alls speciellt social mot folk jag inte känner väl. Om nu nån råkat få en annan uppfattning... Plus att jag är, om möjligt, ännu mer värdelös på att känna igen folk.
Flera ggr har folksom jag träffat/mött hälsat o börjat småprata. Men jag känner bara igen personen ifråga så pass mycket att jag inser att jag BORDE veta vem det är. Här ute i skogen känner ju alla alla. Men inte jag... Alla känner apan, men apan känner ingen, typ. Kan bli så där lagom pinsamt..

Idag är jag ganska säker på att jag såg en person som jag tillbringat mååånga timmar tillsammans med. I bilen, på vandrarhem, på träning o tävling på otroligt många olika friidrottsanläggningar. En person som faktiskt ställde upp massor för mig o som betydde mycket under en period i mitt liv. En person som jag inte sett/träffat nu på minst 10 år.

Han måste nästan ha sett mig också idag, men hälsade inte (kanske kände han inte igen mig?!). Så jag hälsade inte heller. Sen hamnade vi bakom varandra i kön o DÅ kändes det ju ännu mer löjligt att hälsa... Så jag typ vände mig bort o tyckte bara att det var pinsmt.
Är det bara jag som är knäpp, eller finns det fler som beter sig såhär dumt?!

Kommentarer
Postat av: Christina

räcker upp handen

Jag är väldigt blyg... men verkar nog mest sur & dryg när jag uppför mej som du beskriver. Gôtt å hör att vä e fler :)

2011-06-20 @ 16:56:18
URL: http://kvarnhia.blogg.se/
Postat av: Linnéa

O ja! Så där blir det ibland när jag inte vet om den andra känner igen mig. Eller om jag är i dålig form och inte är på humör att småprata, när det känns som om det sitter väldigt långt inne. Men visst känns det knäppt. Fast det blir nog så för de flesta i bland.

2011-06-20 @ 23:17:49
URL: http://www.linneabrun.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0