Hjärnan

Som ni kanske märkt så har mina djupa funderingar om livet omkring oss lyst med sin frånvaro ett tag nu. Har helt enkelt inte haft tid och energi över till det. Av nån anledning så verkar det som hjärnan stänger av en liten del av sig när det blir för mycket. Den lägger bara energi på det som den absolut måste. Familjen, jobbet, huset. Allting utanför den närmaste sfären sorterar den bort. Låter ju jättehemskt, men kanske ganska sunt ändå under en kortare period? Hjärnan är på G tillbaks, snart så...

Fick förresten ett bevis på att hjärnan funkar igår natt. Inte för att jag för mitt liv kan förstå HUR den sorterar och plockar fram info, men det är ganska faccinerande ATT hjärnan gör det. Jag drömde om Peter Forsberg. Nu är han helt plötsligt inte så där otäck och äcklig som jag har tyckt förut (mest ögonen - har ju egentligen ingen uppfattning om honom alls som person!), han är riktigt gullig! Berättade för sambon när vi vaknade att Peter nog är kär i mig. Sambon tyckte att jag skulle gifta mig med honom, för miljonernas skull;).

Idag har snälla mormor och morfar gett oss sovmorgon. Och vad gör jag? Sitter här och låter hjärnan fundera på vad jag ska hitta på. Jag är sån tidsoptimist och tror jag ska hinna ALLT bara jag får nån futtig timme över. Tog fram stykbrädan, men jag tror jag ska ta mig en löprunda i stället. Eller lägga mig på spikmattan en stund...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0