Föräldraledigt

Nu i sommar är jag föräldraledig på heltid.
Jag har arbetat 50% sen lilleman var knappt sex månader.
Ni må tro att jag hade ångest innan jag tog beslutet att börja så tidigt.
Och jag vill lova att jag kände av andras reaktioner för ett år sen.
När jag väl hade bestämt mig att tacka ja till jobberbjudandet.
Ingen sa nåt rakt ut.
Fick nån kommentar och en hel del frågor:
- Orkar du inte hålla dig från jobbet?
- Var är lilleman då?
Men herregud, han har väl en pappa också!
Och mormor inte att förglömma, hon är som jag tidigare sagt guld värd!
Vår lösning passade oss just då.
Jag fick både vara hemma med lilleman på halvtid, samtidigt som jag fick det sociala på jobbet.
Vi har kunnat spara föräldradagar så att sambon kan fortsätta vara hemma två dagar per vecka även till hösten när jag kommer att jobba heltid och lilleman börjar på förskolan.
Lilleman och papsen har en väldigt speciell relation.
Detta har funkat för oss.
Jag dömmer ingen som börjar jobba tidigt.
Eller är föräldraledig med sina barn länge.
Finns säkert tusen andra lösningar som funkar lika bra.
Det är inte alls säkert att vi gör på samma sätt om det blir en nr 2 nån gång...

Kommentarer
Postat av: Sandra

Man ska göra precis som man känner! Jag gjorde som dej när Gustav var liten och alla tyckte att man skulle vara hemma. Nu är jag hemma med Elin och hon blir 2 år till veckan... Den här gången kändes det som om att det är bäst att passa på när de är små för det blir inte någon mer gång.

2009-07-05 @ 22:55:30
Postat av: Maria

Jag började ju oxå jobba tidigt på deltid med Teo, men den här gången hoppas jag att jag kan vara hemma på heltid längre... Men dyker det upp jobb är det ju svårt att tacka nej oxå... =/

2009-07-05 @ 23:42:52
Postat av: Maria

Håller med föregående skrivare. Hur man lägger upp föräldraledighet måste ju vara upp till var och en ja, inom familjen alltså. Har hört av min mamma att hon hade jätteångest över att lämna bort min storebror då han var 5,5 månad. Föräldraledigheten var inte längre förr. Och att pappa skulle vara hemma fanns inte på kartan, varken i samhället eller i familjen(då pappa precis hade fått nytt jobb). Nu för tiden styrs det ju mycket hur man har ekonomi och jobb. Jag tänker i alla fall njuta över den tid jag har med mina barn och sedan fortsätta njuta de stunder då jag har dem och är ledig från jobbet;)

2009-07-06 @ 10:02:27
Postat av: Christina

När jag fick Julia förstod jag inte alls hur någon överhuvudtaget ORKADE tänka på jobb eftersom jag var helt slut som människa. När Julia var ett halvår och jag började komma på fötter fanns det inte ens på kartan att jag skulle börja jobba. Jag var ju tvungen att knyta an till bebisen, försöka njuta lite. Vid Olles ankomst kunde jag glatt "hoppa" ur sängen redan första kvällen och var hyfsat pigg. Han sov mycket och jag fick vila. DÅ förstod jag de som orkade och ville börja jobba ganska tidigt. Eftersom jag prövat båda de varianterna vet jag att man aldrig vet före hur det blir och att man ska göra som det passar ens egen familj bäst. "En får göre se gôtt en kan!"

2009-07-06 @ 12:42:31
URL: http://kvarnhia.blogg.se/
Postat av: Jeanette

Så rätt, var o en (familj) gör upp så det passar för dem, för oss fanns det inget att välja på då jag inte hade ngt jobb utan studerade, men såpass naiv var jag att jag trodde orken skulle finnas att göra sista terminen när hon var ett halvår. Men med kolik och typ "ingen" sömn alls för mig de första 4 månaderna och en förlossning långt ifrån vad man tänkt sig så ska man inte planera för mycket. Men när man ser tillbaka på det så skulle jag nog också nästa gång (om det blir ngn, hoppas) vara hemma minst lika länge:-)

2009-07-06 @ 21:28:10
Postat av: Anna

I slutändan är det ju Det viktiga är att barnet mår bra!!! =)

2009-07-07 @ 22:07:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0