Gott & blandat

Visst är det väl så med Tomas DiLeva att antingen hatar du honom eller så älskar du honom?

Jag hatade DiLeva. Ända tills jag tillsammans med tre vänner åkte på Arvikafestivalen för en herrans massa år sedan. I ett litet tält på campingen kände vi oss ganska malplacerade bland alla punkare och annat, som vi tyckte då, "konstigt folk". Men det är en annan historia...

Vi gick i alla fall och såg på Tomas DiLeva på stora scenen och efter det så älskade jag honom. Han var ju så himla skön med sin vattenkanna och kloka ord om att alla, "även myrorna på marken" var lika mycket värda. Ett tankesätt som passade mig, som alltid kämpat för millimeterrättvisa, just då.

Jag köpte nån skiva och vi var på ett par till spelningar med honom den sommaren. Sen svalnade intresset med tiden, men jag stängde i alla fall inte av radion när hans låtar spelades. Det gjorde jag innan;).

När jag skulle packa BB-väskan för ganska precis ett år sen så fick jag för mig att det skulle ge positiv energi att lyssna på hans låtar. Så skivan åkte med bland några med avslappningsmusik och lite annat. Nu hann vi ju inte direkt med nån avslappningsmusik. Men när det var dags att krysta, så "tvingade" jag sambon (stackarn, han avskyr DiLeva) att sätta på skivan med Tomas. Och det gick ju bra, för mig var förlossningen ingen skräckupplevelse utan rakt igenom positivt. Om det sen berodde på "DiLeva-power" eller annat, kan man aldrig så noga veta;).